Första projektet - en III:a (>>>)


Den här historien har sin början någon gång på 70-talet, när Sonetten var ny och då grön till färgen. Bilen blev påkörd av en buss och fick då sin röda färg, allt berättat av första ägaren.

Tiden gick och året blev 2004 då bilen kom i min ägo. Den förre ägaren hade jobbat enträget med polermedel, vax och lyckats rätt bra med att bevara bilens lack i någorlunda skick. Jag fortsatte det hårda arbetet, men någonstans går gränsen och ett beslut om att lackera bilen var tvunget.


I Stockholm finns många som lackerar bilar men man ska hitta någon som gör det bra och till vettigt pris fast priset fick komma i andra hand.

Via rekommendationer fick jag kontakt med Kjell på KN Plåt & Lack på Södermalm i Stockholm.
Det blev tid för att visa upp bilen för en första titt. Kjell sken upp och sa ”Den här fixar vi”.


Allt han berättade om tillvägagångssätt lät bra och dryga veckan efter lämnades bilen in. Mycket av hemligheten när man lackar gamla bilar oavsett de är av plast eller plåt är tid och tålamod. Trots alla moderna material som används idag så är tiden en avgörande faktor. Filler och allt vad det kallas sjunker ofta ihop efter en tid. Tiden kunde vara allt från några dagar till flera veckor eller månader. Jag accepterade detta och insåg att sådana här operationer gör man inte varje år, så att bilen fick tillbringa sin sommar i ett okänt garage var ett faktum. Allt som behövdes togs bort och undertecknad var stundom med och levererade bl. a. de nytillverkade stötfångarna samt lite andra saker. Målet var att försöka återställa bilen till hur en Sonett från 1971 skulle se ut. Sommaren gick men Sonetten stod i gott sällskap med bland andra en herrelös högerstyrd Porsche 911 och hur fel är det inte med en högerstyrd Porsche, en Jaguar och en gammal Bentley. Fram mot hösten tillstötte problemen i form av en spräckt vindruta. Det bar sig inte bättre än att den gamla vindrutan fick en spricka när den skulle monteras. Inga problem, tänkte jag och en ny ruta ordnades fram via CSS på mindre än 24 timmar men problemen var inte över även om man kunde tro det.

Vad var problemet då?
Jo den rutan visade sig inte passa i min bil, inte så det skulle bli bra i alla fall.


Ett stort huvudbry uppstod och en annan glasmästare kallades in som tydligen hade varit med förr och han kände mycket väl igen problemet. Lösningen blev att de fick ordna fram en ny ruta från Finland som när den väl kom passade helt perfekt. Jag var inte så ledsen över det, en ny ruta kom i alla fall på plats med perfekt passning. Mera jobb på samma gång Hösten hade nu övergått i vargavinter, oavsett om bilen hade varit körklar eller inte, så var det inte lämpligt

att köra hem den. Min plan var från början att i samband med lackeringen så skulle lite mekaniska saker åtgärdas, som växellåda och koppling. En renoverad växellåda fanns på lager hemma.
Det gjorde även två portade toppar samt en vassare kamaxel. Kjell på KN Plåt o Lack ställde hela sin verkstad till förfogande. Detta inkluderade även en medhjälpare, Anders Loberg som aldrig förr skruvat i en Sonett ställde upp som mekaniker på kvällar och helger. I slutet av januari började vi plocka bort allt för att byta växellåda. Ett sjätte sinne infann sig innan vi rivit för mycket. Vi tog ett kompressionsprov, det visade sig att en cylinder bara hade ca 50% jämfört med de övriga.
Detta kunde kanske förklara den ibland ryckiga gången och svårigheter vid kallstart.
Motorn skulle ju ändå ur men var inte tänkt att göra så mycket mer med.

Nästa huvudbry uppstod, vem skulle kunna titta på den stackars V4:an? KN Plåt & Lack hade inga resurser för kvalificerade motorjobb så det fick bli någon annan.

Bilder finns här