Under hösten, närmare bestämt slutet av oktober 2014 så hämtades V4:an hem och III:an ställdes undan i väntan på sommar. III:an borde vara att bara starta, fast man vet ju aldrig helt säkert. Ett projekt i sig blev det. En person kan inte köra två bilar, alltså trailer bort till Västmanland med III:an som säkert undrade varför han plötsligt stod på en biltrailer. Rockad mellan två Sonetter och hem med V4:an på trailer. Planen att försöka slutföra V4:an under vintern höll än så länge. El-systemet var halvrisigt och lagat hellre än bra av någon men med elschema och andra doningar var det bara att ta tag i detta. När instrumentbrädan åkt ut så såg det värre ut än vad det var. Brädan var relativt oförstörd men behövde målas om. Nästan alla kabelstammar såg bra ut men vissa tveksamma saker fanns, som ex tändningslåset.
Backjobb är alltid sura saker att konstatera, men det var bara att gilla läget. Eftersom V4:an stått undanställd ett tag så minns man inte exakt hur ex kopplingspedalen egentligen ska kännas. När bilen kom hem så trampades pedalen ner och något stämde inte. Minnet kom tillbaka och den korta versionen är att när bilen köpts så var huvudcylindern dålig. Efter alla turer med III:an och huvudcylindrar så fanns en över, den renoverades och sattes i II:an. Men när man själv renoverar hydraulik så blir det sällan eller rent av aldrig lika bra som när yrkesmän gör det. Huvudcylindern hade kapsejsat, så all hydraulik lämnades in till Bil och Industribromsar i Bromma, där bägge innehavarna lyste upp och direkt såg vad man hade med sig i kassen, sånt kallas erfarenhet.
Eftersom bilen gått i USA merparten av sitt liv så har många saker hänt, däribland hade någon satt dit en mycket tveksam blinkersspak som gjorde att det fungerade men såg rätt fult ut inne i kupén. Helljus-funktionen hade man hoppat över, behövdes kanske inte? En originalspak köptes in från en skrotad V4:a så den monterades i stället. Lycka var när både halvljus, blinkers och varningsblinkers fungerade precis som det gjort dryga 40 år tidigare.
