Efter att III:an bivit klar så kom tankarna på ytterligare en bil av något slag.
I sinnevärlden fanns både Triumph, MG eller varför inte en Porsche. Alla tre kan vara fantastiskt roliga bilar och vid tidpunkten fanns det relativt gott om objekt i lagom prisklass.
Nu föll det sig så att just en Sonett V4 fanns till salu som var värd att titta på. Fördelarna med Sonett var ju egentligen uppenbara, dels hade jag nu tillräcklig erfarenhet av Sonett och även lagom mycket saker från III:an som kunde vara användbara, trodde jag i alla fall. Att det blev en II:a var ju självklart för den är än mer udda än III:an, den lilla bilen med brevinkastet till bagagelucka och rattväxel är mycket speciell. Därmed inget ont sagt om Sonett III, den har verkligen sina fördelar i både design och i praktiskt användning. Skruvandet är det kanske lite värre med. Om jag betygsätter både Saab Sonett III och Saab Sonett V4 så blir det (ungefär) enligt detta:
Skruvvänlighet III:an 3
Skruvvänlighet V4: 5
Praktisk användbarhet III:an 5
Praktisk användbarhet V4:an 3
Körglädje III:an 5
Körglädje V4:an, 5+
En solig och varm lördag I april 2011 åkte vi med vår röda III:a till Eskilstuna för att beskåda V4:an. Ägaren hade rullat ut den och i vårsolen såg den rätt bra ut. Jag var förvarnad om att bilen var ombyggd till golvväxel och att inredningen var rätt slut, men i verkligheten var den nästan obefintlig. Att inredningen var mer eller mindre borta gjorde faktiskt inget, lättare att se hur golv med mera ser ut. Väl medveten om dessa saker så blev det affär och bilen skulle sedan transporteras hem. Hemfärden blev ca 1 månad senare och det var rätt mycket pyssel innan alla praktiska bitar var på plats. Bl.a. att hitta en biltrailer som man kunde köra lagligt med efter den gamla 9-5:an. Allt löste sig och färden hem gick bra. Hemma med V4:an så blängde både grannar och inte minst III:an. Assistenten Anders Loberg blev uppringd någon dag senare, om inte rent av samma dag som bilen kom hem.
