väldigt tydligt läckage kunde konstateras. Det var inte bara så enkelt som en felande förgasare. Väl framme så upprepades proceduren medmotor ur. Allt gick mycket fortare än tidigare och vipps var fronten av, motorn ur och delad från växellådan.
I samband med detta gick bakrutan i tusen delar, varför förstod vi inte men kanske en spricka eller lite ovarsam behandling, hur som helst en ny fick beställas och den hämtades i Västerås.
Nu kom det mycket spännande ögonblicket, hur stod det egentligen till med urtrampningslagret? Jo det lät som om det hade gått osmort minst 40.000 mil under konstant belastning. Helt kass med andra ord, efter högst åtta mil. Efter mycket övervägande sattes ett gammalt lager in, jag hade två gamla att välja mellan och jag valde ett av dessa. Egentligen skandal att behöva riva efter så kort tid, men som sagt dom gamla lagren är mycket mer bastant byggda jämfört med de nya.
Huvudcylindrar fanns det nu två stycken av, bägge behövde renoveras. Vi renoverade
upp den första och slavcylindern var ju redan fixad. När vi ändå var där så renoverades huvudcylindern för bromsarna upp och tur var väl det, den var inte vacker under locket. Två timmar med slipstift och en Dremel så var all rost borta, tätytorna i loppet var OK och tur var väl det. Tillbaka med allt inklusive luftning av bromsar. Bromsarna ska för övrigt bytas helt under vintern, något måste man ju ha att göra. Motorn sattes in en sen onsdagskväll och allt gick väldigt lätt denna gång. Några timmar senare var det dags för ny provstart med tillhörande kontroller. Även den här gången var det tätt överallt. Tomgången då? Nja, var väl det enkla svaret.
Eftersom kostnaderna skenat iväg så togs beslutet att skaffa en helt ny förgasare samt ett nytt tändsystem. En ny Weber 32/36 DGV och ett Ignitor tändsystem beställdes, budgeten var ju redan spräckt. Bägge delarna anlände rätt fort och när de sattes dit blev allt som en ny värld. Motorn startade nästan direkt och äntligen infann sig hoppet. Ny tändinställning, ny justering av förgasare. Motorn gick nu nästan som den skulle!
Kopplingen då? Jo, det var tyst från urtrampningslagret och allt verkade bra. Efter lite städande bland kablar i motorrummet var det dags för återmontering av fronten. Den här kvällen gick det ännu fortare. Provkörning nummer två. Med en fungerande koppling och stabil motor och en stor portion skepsis kördes bilen upp ur garaget och ut i stockholmstrafiken en varm lördagskväll. Allt fungerade! Kopplingen fungerade som den skulle och inga tjuvstopp vid rödljus. Nästan hemma bar det återigen iväg mot Munsö och fri väg. Allt kändes bra, riktigt bra och jag kunde den här gången köra hem utan problem.
Hemma så kunde jag bara konstatera att nu var det väl ändå på rätt väg. Lite småfix är det ju alltid, som ex. byte av munstycken i förgasaren så motorn går optimalt bra. Någon dag efter var det dags för lite mer allvar. Vi tog helt enkelt Sonetten till jobbet och allt fungerade som det var tänkt. Numera är det nästan ett nöje att sitta i bilkö och titta på temperaturmätaren när den stannar lagom runt ”N” och att starta vid rödljus och känna att bilen hänger
med mjukt och fint samt att växellådan går som om den vore ny.
Nu började hoppet infinna sig på allvar. Killen på den lokala bensinmacken fällde kommentaren
”Det var en cool Toyota det där”
Vad säger man? Den något äldre mannen på samma mack sa:
”Du måste ha blyersättningsmedell, det vet du väl?”
