släppa kopplingen på tomgång och bilen gled iväg utan egna påhitt som något skutt framåt som jag var van vid. När fronten kommit på plats, vilket gick väldigt lätt den här gången så började några timmars felsökning av det elektriska. Inget helljus och bara ett halvljus samt flämtade parkeringsljus. Småfel som dålig jord samt att ett flatstift halkat ur och oxid på en säkring var bovarna. Åter till motor och topplock.
Konvertering av ventilsäten så man kan köra blyfritt är något jag verkligen varmt vill rekommendera. Blyersättningsmedel som de flesta nog använder på äldre bilar är precis som namnet säger just ett ersättningsmedel. Vissa motortekniker säger att dessa medel oavsett märke inte alltid är tillräckliga. Bly som tillsattes i bensinen förr hade en funktion och motorerna var helt enkelt anpassade för det. Mitt råd är enkelt, råkar ni ut för ventilhaveri eller liknande så konvertera topplocken, det tjänar både motor och ni på. Det är inte helt gratis men på sikt blir det bra och bilen kan fortsätta rulla. Första provturen när bilen väl ansågs klar för att kunna köra helt för egen maskin och Kjell var nöjd med lacken så infann sig första tecknet på vad som skulle komma. Vindrutetorkarna ville inte!
Febrilt letande bland kablar, säkringar och reläer. De borde gå var slutsatsen men ändå gick de inte. På rekordtid åkte fronten av igen och en torkarmotor som fanns på lager sattes dit. Nu skulle bilen ändå få åka ut på vägarna.
Första kilometern genom södermalm och ut mot glasmästaren gick bra och sedan ut på motorvägen mot Jakobsberg där glasmästaren håller till. Anledningen till att besöka glasmästaren var att slutligen klippa till spränglisten för vindrutan. På väg hem mot Ekerö sattes kursen ut mot Munsö med riktigt bra landsväg. Dags att prova prestanda lite, de är bra kunde jag konstatera men plötsligt försvann flera saker, tomgång borta och även motståndet i kopplingspedalen. Efter vissa ansträngningar kom jag hem. Då börjar felsökning av tomgång och koppling, dessutom hörs ett mycket oroväckande missljud från vad som måste vara urtrampningslagret.
Sammanfattningsvis fanns det tre fel varav två var lätta att åtgärda men det tredje var mindre tilltalande. Vi börjar med kopplingen, under tiden när bilen stod hos Kjell på KN Plåt & Lack för lack så upptäcktes att det ”var något fel med kopplingen, kanske huvudcylindern”. Tidigare hade jag köpt en ”ny” eller i alla fall oanvänd huvudcylinder, så det var ju bara att byta. Den sattes i men den hade nu alltså gett upp. Mest troligt hade den legat för länge eller också var den inte ny. Hur som helst, det måste åtgärdas. Urtrampningslagret var ju helt nytt men av senare modell och betydligt klenare modell än det gamla lagret och efter ca åtta mil lät det som en stenkross. Alla inser nu vartåt det lutar. Ett samtal med en styrelsekollega gav det tydliga svaret ”Ja det brukar ju ta något år innan allt är justerat, så det är väl inget att deppa för".
Ett samtal till Anders Loberg med det något beska beskedet: ”Vi måste ta ur motor och låda igen, urtrampningslagret har gett upp”.
Anders deppade inte och sa bara:
”OK… när”.
”Det är några saker till men....småsaker....”
”Jaja.....”
Några dagar senare var det dags igen, samma ställe, samma verktyg och samma procedur. Då upptäckte vi varför tomgången var obefintlig. Bara att erkänna, slarv vid första monteringen av motor. Bränsleslangen satt löst mellan röret i bilen och bränslepumpen samt att ett
