Under sommaren 2015 fick III:an tjänstgöra, vilket den gjorde högst förtjänstfullt.
Robban som fått uppdraget att fixa lackeringen hann inte med före september.
Hur som helst så fick den stackars V4:an stå utan dörrar, utan inredning, utan rutor och utan lack i ett tält ute hos Robban under sommaren.
Sommaren gick och det började närma sig höst, då sker allt på en dryg vecka.
In med bilen från tältet, maskera och tvätta allt, sedan på med 2K-grund. Spruta på grund går ju ganska fort, men slipningen efter tog sin tid. Robban var en nitisk kille men det behövdes. Anders Loberg och jag fick jobba rätt ordentligt innan Robban var nöjd.
När grunden var slipad så var det dags för den slutliga färgen. Jag medger gärna att det var spännande att åka ut till Robban och titta på V4:an när den kommit ur lackboxen. Robban hade gjort ett bra jobb och dessutom lagat en del mindre skavanker som vi missat tidigare.
Valet av kulör kan man diskutera i det oändliga men var ändå rätt lätt. III:an är röd och att ha två Sonetter som bägge är röda gick inte, vilken bil ska vi ta?
Den röda Sonetten eller den röda Sonetten?
Personligen är jag mindre förtjust i den blå som bilen hade som original. Små bilar som Sonetten passar i vassa färger och därför fick det bli en riktigt gul kulör. Valet föll på Saab Monte Carlo gul som användes på Saab Cab och Viggen runt 1996, för övrigt året då bilen kom hem från USA. När bilen kom hem till garaget så trodde man inte att det var samma bil som ett halvår tidigare, men nu var det dags för inredningen. När bilen köptes så följde det med stora delar av originalklädsel från klubben som var prydligt förpackade i en låda. Av detta kom nästan allt till användning, stolarna fick dock annat material än originalet svarta galon.
Innan bilen skulle till sadelmakaren så skulle tanken sättas tillbaka.
Varför hade då tanken tagits ur undrar man?
Det var på rekommendation från en annan känd Sonett-renoverare, Tomas Gustafsson. Tomas råd var att ta ur tanken, tvätta den samt försegla den.
Ytterligare skäl var att inspektera golvet under, det fanns ingen rost där, vilket vi inte trodde heller. Att ta ur och sedan sätta tillbaka tanken på en Sonett V4 med bakrutan monterad var inte lockande. Väl ute kunde vi konstatera att tanken var helt OK och inte tillstymmelse till rost eller smuts. Hade tanken inte tagits ur så hade den troligen varit full med rost och skit, så är det bara. När tanken ändå var ute så byttes bränslenivågivare till en helt ny. Det finns faktiskt nya att köpa, via Mark Ashcraft då får man en ny, dock utan funktion för lampan som varnar för låg bränslenivå.
Är bara givaren och instrumentet pålitliga så kan jag leva utan varningslampa.
